plötsligt bara ramlade jag över en till vävstol!
frågan är väl om det är riktigt klokt… men en rejäl glimåkra, med kontramarch, 150 cm vävbredd som tillhört en fin kvinna som nu gått bort kunde jag inte motstå. igår var det begravning för kvinnan som varit en väverska i stor del av sitt liv, vävt vackra dräkttyger, dukar och allt annat man kan tänka sej. nu är det snart min tur, jag tar över stol, varpa och en massa tillbehör och noter. tänk vilken skatt!
därtill kommer jag att kunna ha alltsammans hemma i gillestugan i huset jag just flyttat till!
nu vill jag väva igen! äntligen! plötsligt!
